Resedagbok Höst 2012

FÖLJ MED PÅ RESA TILL NORDAMERIKAS INDIANER 24 sep – 8 okt 2012

DAG 1 söndag den 23 September

 

Hämtar upp ett trött gäng på flygplatsen i Billings. När vi väl är framme på motellet så har en del rest i närmare 27 timmar…. Bussen som jag hyr av Chuck DeBoo har börjat låta lite oroväckande så vi stannar till på närmaste bensinstation och fyller på olja. Det är äventyr direkt från början. Bussen skall kollas upp direkt på morgonen av en verkstad. Håll tummarna att det inte är några större problem…..

 

 

DAG 2 måndag den 24 September

 

Bussen in till verkstad för att fixa bromsarna, två nya minivans och en rejäl frukost….. idag bär det av till Crow Reservatet. Vi skall besöka Little Big Horn Battlefield. En av Amerikas mest kända historiska händelser. 25 juni 1876. Det sista och slutgiltiga slaget för Indianerna. Inne på centret ser vi en helt nytillverkad film om hur hela slaget gick till. Man blir verkligen berörd över den tragiska historien där en hel kontinents frihet representeras i ett enda slag som de egentligen vann men som blev sista andetaget för deras frihet. En frihet att leva i sitt eget land, en frihet att kunna försörja sig själv och utöva sina traditioner och sin andliga tro. Efter filmen var det en otroligt duktig parkförvaltare som hade en föreläsning om slaget och han tog oss verkligen in historien så vi nästan trodde vi var där. Alla i gruppen berördes av platsen, energin, vyerna, storheten, värmen…. Efter vårt besök äter vi en god middag på ”Little Big Horn Trading Post. Det var buffel på menyn. Väldigt trötta men nöjda beger vi oss tillbaka till Billings.

 

 

DAG 3 tisdag den 25 September

 

Tillbaka samma väg till Little Big Horn fast nu bara för en frukost. Sedan bar det iväg till Cheyenne Reservatet för en dag med Phillip Whiteman. Phillip är en mycket speciell man och som såg rakt igenom oss. Han gav oss en hel dag med tuff utbildning och insikt om hur vi styrs av vänster hjärnhalva och tappar det holistiska seendet. Ingen har en aning om vad som väntar. Vi sätter oss  i en cirkel i skuggan av ett träd. Han börjar med en rening med rökelse och en bön på sitt egna språk. Vi blev nog alla väldigt berörda även om vi inte förstod vad han sa. Sedan börjar han berätta. Han checkade av oss ideligen om vi hade förstått vad han sa och vad vi tänkte om det eller kände för det. Det var en utmaning och särskilt tydligt blev det på våra svar att vi tänker så linjärt och att det påverkar oss och det som är runt oss. Efter ett antal timmar åker vi till stället där han har sina hästar. Där får vi en demonstration om hans modell med medicinhjulet och hästens ande. Väldigt spännande. Trötta och omtumlade äter vi middag på kasinot på Cheyenne Reservatet innan vi åker tillbaka till Billings.

 

DAG 4 onsdag den 26 September

 

Upp tidigt för att hämta bussen som nu skall ha en ny bromspump eller vad det nu var. Vi återlämnade minibussarna och förhoppningsvis har vi en buss som kan ta oss upp i Yellowstone. Världens äldsta National Park och också den mest kända. Efter 3 timmar och en frukost i bilen är vi framme vid dagens första stopp. Bad i heta källor. Bara ett par kilometer efter att man har kommit in i Yellowstone via den norra ingången ser man hur det  ångar från floden. Det är Gardiner River som möter Boiling river som skapar tillsammans ett underbart naturbad. Boiling river är precis som det låter en flod med kokande vatten. Vi badar och njuter av både den enormt vackra naturen och det fantastiska vattnet som gör vår mörbultade kroppar och själar så gott. Nästa stopp är Mamuth Hot Springs som är som ett månlandskap skapat av sulphur källor. Buffelhjordarna tar andan ur oss. Fridfullt betar de på de enorma vidderna. Vid ett par tillfällen är vi riktigt nära och vi känner lukten från dem. Dock stannar vi i bilen av säkerhetsskäl. Det händer dödsolyckor då människor går allt för nära. Vi såg flera tillfällen då folk gick ut för att ta kort och kom otäckt nära. Det är vilda djur. Vid den ostliga utgången ligger Cook City där vi intog lunch/middag med lite shopping. Sedan beger vi oss tillbaka mot Billings på den mest fantastiska väg man kan tänka sig. Upp, upp upp…. trodde aldrig vägen skulle ta slut men när vi kommer till ” The top of the world” åker vi uppåt lite till. Där ser det ut som om vi är på den högsta topp på hela klippiga bergen och jag börjar tvivla på att vi är på rätt väg mot Billings. Vi tittar ner mot Glaciärerna. Sakta med nya bromsar (som jag är tacksam för) kör vi äntligen neråt. Det är skymning och när vi väl är nere igen på en jämn väg har det blivit mörkt. Mättade av intryck och vackra vyer är vi efter 12 timmar tillbaka på hotellet. Vilken dag……

 

Dag 5 torsdag den 27 September

 

 

Idag lämnar vi Billings Montana för att köra österut mot Syd Dakota. Det blir en lång resdag med ett stort stopp på Devils Tower i Wyoming. Det är en helig plats för många indianstammar. Legenden är att 7 flickor var jagade utav en björn och de hoppade upp på en sten. De började be till stenen att hjälpa dem. Stenen hörde dem och började göra sig större så att björnen inte kunde nå dem. Björnen hoppade och klöste på stenen för att nå dem och till sist nådde de 7 systrarna ända upp till skyn och där är de fortfarande kvar som de 7 stjärnorna i Plejaderna. Märkena från Björnens klor syns fortfarande kvar på klippan.

 

Till denna klippa kommer fortfarande indianerna för sina böner och för ceremonier.

 

Efter en härlig 2 km lång vandring runt Devils Tower är vi både trötta och hungriga. Som tips fick vi ett namn i närmaste by. En ljuvlig och efterlängtad måltid i en liten lokal restaurang. 1 timmes körning till motellet som var bokat i Spearfish i Syd Dakota.

 

Dag 6 fredag den 28 September

 

Vi bor på motel Super 8 i Spearfish och här finns en fin pool och jacuzzi, då förstår ni säkert vilka vi hittar där på morgonen. En perfekt start på en fin solig, härlig, varm dag. Idag är det Bear Butte som väntar på oss. Detta är av de heligaste platserna av alla. Bear Butte är viktig för över 60 olika indianstammar och som fortfarande regelbundet kommer hit för att be eller utföra sina ceremonier. Det är bevisat att de använde Bear Butte för att få kontakt med skaparen och få sina visioner för över 4000 år sedan. Bear Butte är en formation från en vulkan miljontals år sedan. Den ser ut som en sovande björn som omfamnar vår Moder Jord. En drygt timmes lång vandring på ca 2 km med en stigning av runt 350 m når man toppen på björnens rygg. Men vandringen är värd allt för väl uppe har man en fantastisk utsikt över prärien. Vid klart väder ser man över 100 mil med Black Hills i söder. Kraften och energin får vandringen att kännas lätt. De flesta av gruppen gav sig upp. Utmed stigen upp ser man mängder av knyten och tygstycken fastsnurrade i träden. Det är indianernas böneknyten. Denna plats är till för bön. Vi la alla lite salvia ihop med våra böner. Väl nere mötte vi en Lakota indian som bjöd in oss att delta i en pipceremoni. En fantastisk inbjudan som vi överväldigade tackade ja till. Vi följde med honom till en plats där indianerna hade sina svetthyddor och som låg lite avsides. Här fick vi lyssna på hans sång och bön. Han förberedde sin heliga pipa och sedan fick vi alla hålla och be med den. Sedan tände han den och gick runt så vi alla blev välsignade. En stark upplevelse för oss alla som berörde både hjärta och själ. Vi är så tacksamma för att vi fick uppleva detta på en plats där den indianska historiens största fått sina visioner direkt från skaparen.

Rapid City blev staden för övernattning. En underbart god middag med mycket skratt på Outback restaurant fick avsluta dagen…..


 

 

Dag 7 lördag den 29 September

 

Black Hills here we come…. Black Hills är även dessa en helig plats för indianerna. Black Hills vägrade de att sälja men eftersom man hittade guld här i slutet på 1800-talet stal man dessa ifrån dem. Vi besökte Mount Rushmore presidenthuvudena som är inristade i berget. För evigt inristade i Indianernas heliga berg. Vad kan man tycka om detta????
1946 bad Standing Bear och andra andliga ledare om att att göra en staty av en indian även den i Black Hills och det är monumentet Crazy Horse som representerar frihet för indianerna. Crazy Horse var en stor krigare som kämpade vid slaget på Little Big Horn och vägrade reservatlivet. Här tillbringade vi mer tid och lyssnade på den berörande filmen om den Polska familjen  Ziolkowskiom som privat med hjälp av donationer kämpar med att skapa Crazy Horse Monumentet. De kommer att ta många år till innan det är färdigt.

Vi åker igenom Custer State Park och där får vi ytterligare ett fint nära möte med buffeln.

Resan till Singing Horse utanför Manderson där vi skall bo i ett par dagar i Piné Ridge tog längre tid än jag räknat. Helt plötsligt känns kartans mått längre än tidigare. Med en fantastisk full måne utanför som lyser upp den annars mörka prärien anländer vi fram vid nio tiden Rosie´s Singing Horse. Trötta och redo för sängen…. Imorgon skall vi landa…. alltså ta det lite lugnare.

 

Dag 8 söndag den 30 september

 

En lugn skön morgon och vi fixade frukosten själva hos Rosei på Singing Horse. Hon skulle iväg och driva kor idag. Vi fixade en vanlig traditionell frukost. Kaffe och macka…. riktigt gott efter alla stora Amerikanska frukostar som vi vräkt i oss. Solen skiner och det är runt 28 grader varmt. Ännu en solig varm sommardag. Idag är det Wounded Knee vi skall besöka. Platsen där den fruktansvärda Massakern ägde rum 1890 den 29 december. Runt 300 indianer, krigare, kvinnor och barn sköts ihjäl. Sorgen på denna plats känns påtaglig. Det finns en kyrkogård med ett monument till minne av de ledare och människor som fick sätta livet till. Flera Lakotaindianer kom för att sälja sina hantverk. Man kan säga att hantverket är deras enda egna inkomstkälla och det kändes fint att handla direkt av dem. Efteråt körde vi till byn Piné Ridge för att äta och det blev Pizza Hut….. inte så väldigt traditionellt men det var snabbt för vi hade en tid att passa. Vi skulle möta upp med den traditionella ledaren Alex Whiteplume på Kiza Park. Alex är en stor känd indianaktivist. Han har kämpat mot den Amerikanska staten i många år. Rätten att få försörja sig själv. Rätten att få leva självständigt. Han är en riktig Storyteller och hans fängslande berättelser gav oss mängder av kunskap och insikter. Man inser att det är ungefär tvärt emot vårt sätt att leva i allt.  Insikterna får oss att tänka till och i alla fall jag inser att vi lever fattigt,  inte fattig på pengar utan fattig på kultur, traditioner, språk, andlighet, att hitta meningen i allt….. Alla var betagna av allt vi fått lyssna på. Vi fick även många skratt…… För humorn är oerhört viktig för indianerna och de har en så underbar humor och de bjuder så på sig själva. Många reflektioner när vi kom tillbaka till Singing Horse.

 

Dag 9 den 1 oktober

 

 

Pysseldag. Klockan nio kom Lyn och ett avhennes barnbarn hit för att lära oss göra indianskt pärlbroderi enligt Lakotaindianernas sätt. Det skall bli ett armband i vackra färger av små glaspärlor. Pilligt och inte helt lätt. Efter ett par timmar hade de flesta av gruppen ett fint armband om handleden som de glada och lättade visade upp. Lyn var nog den tålmodigaste av oss alla. När vi var färdiga gav vi oss iväg mot Pine Ridge huvudbyn i Reservatet. Här ligger stamregeringens kontor. Här fick vi en fin föreläsning och insikt i hur de väljer regering och om situationen i reservatet. Det är oerhört tufft här, med en arbetslöshet på 80% och små möjligheter att skapa förbättringar är det ingen lätt nation att leda. Piné Ridge är det tredje fattigaste reservatet av över 500.  Målet inom de närmaste åren är att få ner arbetslösheten till 70%. Myron Pourier, ättling till den kända ledaren Black Elk gav oss en god insikt i reservatet livet. Han fick oss att förstå att de verkligen är krigsfångar och med ett reservatnummer som identifikation. Man kan inte annat än att bli sorgsen av deras tragiska situation.

Vi lämnade Piné Ridge för att äta middag på deras kasino. Då hjälper vi dem på något sätt och våra tomma magar blir glada. Det blev en riktigt god buffé. I morgon skall vi ut på sightseeing med en Lakota man……

 

 

Dag 10 tisdag den 2 oktober

 

En dagsutflykt i Piné Ridge. Corbin Conry skall ta oss med till Badlands. Vi körde på en lång grusväg som var i väldigt dåligt skick, genom fält och hagar med boskap. Till sist var vi framme vid en mycket speciell plats i Badlands. The Stronghold, platsen där de genomförde ”The Ghost dance” Badlands är ett fantastiskt landskap där människan inte kan överleva men som betyder mycket för indianstammarna i området. Corbin berättar för oss om Ghost dansen och om Badlands. Sedan åker vi vidare till byn Kyle där det finns ett litet museum ihop med skolan som berättar om massakern på Wounded Knee. Massakern blir allt för verklig och detaljerad. Vilken fruktansvärd historia de bär på och inte heller så långt tillbaka i tiden. Jag är så ledsen för vad den vite mannen utsatt dem för.

Sista stoppet på vår utflykt är Red Clouds Heritage Center. Här finns en utställning av indianska föremål och konst. Vi läser om Red Cloud som betydde mycket för stammen i slutet av 1800-talet. Ja, och så var det mat….. idag åt vi på Bettys kitschen…. i en hustrailer uppe på Black Elks road med en fantastisk utsikt över kullarna. Här blev det hamburgare med buffelkött. Detta lite udda ställe, att sitta i någons hem som är en restaurang det får oss att tänka på Sverige…. Detta skulle aldrig vara godkänt enligt våra extrema regler när det gäller mathantering. Gott var det i alla fall och väldigt lokalt. Kul att gynna de lokala företagarna.

 

Dag 11 onsdag den 3 oktober

 

Idag lämnar vi Rosie´s och hennes mysiga ”Singing Horse” kan varmt rekommenderas om ni skulle ha vägarna till Piné Ridge. Vi åkte tidigt för att köra till Rosebud Sioux Reservatet. Det är ytterligare en av stammarna som tillhör Lakota indianerna. Vi skall möta upp med en av ättlingarna till en av de stora hövdingarna ”Spotted Tail” . John Spotted Tail mötte upp utmed vägen när vi kommit in i reservatet. Han gav oss en liten stund om sitt reservat. Vi åt lunch på Turltel Creek en ganska ny mataffär med restaurang och kasino. Det var flera stora fotografier av John Anderssons bilder på deras förfäder i slutet av 1800-talet som hängde på väggarna i affären. Sinte Gleska är en skola i reservatet som har ett museum. Här fanns fler bilder av John Andersson. Han var Svensk och kom från Falkenberg (min hemstad). Han emigrerade ihop med sina föräldrar till Amerika 1885 och de bosatte sig i Nebraska och i det område som senare skulle bli Rosebud Sioux Reservation.Terri Gray visade glatt runt oss. Ett mycket starkt möte fick vi med Duane Hollowhorn Bear. Han lät oss komma in i sitt klassrum och sedan fick vi höra om hans starka livsberättelse, hans tuffa väg i livet och om att bli en pipbärare. Han tillägnar sitt liv att ge tillbaka det han ser tillhör hans folk, Kunskap om sin kultur, filosofi och djupa andlighet. Vi var många som berördes till tårar….

Terri följde med oss till en indianägd hantverksbutik där det blev lite shopping. Därefter var det dags att ge oss iväg på resan tillbaka till Rapid City där vi skall tillbringa de sista dagarna på vår resa…… På vägen dit mötte vi kyla och blåst,,,,, förstår att vinden och vintern är hård här ute på prärien. Vi har haft tur med sol alla dagar och runt 25-30 grader varmt…. Nu är vintern på väg och vi möter den redan imorgon……

Dag 12 torsdag den 4 oktober

 

Konferens ”Healing the Sacred Child through the Spirit of the Horse” på Rushmore Civic Center i Rapid City. Vi kom i god tid och fick uppleva lite ”indian time. Det skulle börja kl 09 och då började arrangörerna anlända och vi hjälptes åt att sätta ut stolar i den stora lokalen. De tackade för att vi tålmodigt väntade tills alla var där och det kunde starta. Så härligt med indian time. Konferensen började med ett tal av Arvol Lookinghorse som andlig ledare för Lakota indianerna och innehavaren av Vita Buffelkalvs Pipan. En av de största piporna vars profetia är vida känd och omtalad. Arvol välsignade oss med en bön och en traditionell sång medan vi renade oss i rökelsen de förde runt. Därefter var det dags för konferensen att börja. Lynette Twobull berättade om deras koncept med Medicinhjulet och sedan följde en rad olika föreläsare. Det hela handlade främst om hur vi kan hitta balans mellan linjärt och cirkulärt tänkande. Efter lunchen droppade en del resenärer av i centrum för att utforska downtown med den fina affären Prarie Edge. Några fortsatte tillbaka till konferensen. En givande dag med riktig korvstoppning av kunskap och information. På kvällen åkte vi och åt en underbar middag på Red Lobster. Restaurangen låg precis vid Mt Rushmore Mall… Så kvällen avslutade med shopping…. mycket fint kommer de hem med…..

 

 

Dag 13 fredag den 5 oktober

 

Lite sovmorgon innan vi ger oss iväg för att äta frukost på ett riktigt härligt 60-tals ställe. Dennis som varit ute och rekat har hittat detta roliga ställe precis bakom vårt hotell. Här äter vi en rejäl frukost och då är det som vanligt rejält. Gunilla som inte tidigare prövat pannkakor beställer in det med jordgubbar. Hon får två jättepannkakor med mängder av jordgubbar och grädde runt kanten. Detta är vad en vanlig Amerikan sätter i sig och för oss skulle det varit lagom för minst 3 personer. Hon fick i alla fall testat pannkakor. Åter mätta och belåtna beger vi oss till Cabelas som är en jakt-fiske-friluffs affär som är har allt inom området. Jag tror alla kom ut med stora plastpåsar. Journey Museum är ett riktigt fint museum som fokuserar på Dinosaurier-Indianer- Black Hills. Vi gör ett besök och här hittar vi många föremål och fotografier från John Andersson som emigrerade i slutet på 1800-talet och var nära vän med indianerna och förevigade dem genom sina fantastiska fotografier. Efter museet besökte vi affären Prarie Edge som är den absolut finaste indianaffär i hela Amerika. Efter ett par timmar i downtown är bussen full av påsar och alla verkar nöjda. Imorgon blir det Black Hills Pow Wow…….. den stora höjdpunkten på resan.

Dag 14 Lördag den 6 okotober

 

Sista dag och det är Powwow dags. Den börjar kl 13 med Grand Entry. Då kommer alla dansare in på arenan och först går fanbärarna. De kommer in en ordning då krigsveteranerna, de som är i militären nu, äldre män och kvinnor ända ner till de allra minsta. Det är dryg tusen indianer på dansgolvet när alla är inne och denna fantastiska syn då alla dansar till trummornas rytm är  ett minne för livet. Alla stannar upp för invigningsbönen sedan är pow wowen igång. Man hyllar och man hedrar. Det finns många danskategorier och vi får se fantastiska danser och dansare. Färgsprakande dräkter som skimrar när de dansar, de är stolta och otroligt vackra. De här sammankomsterna där de kommer tillsammans är oerhört betydelsefulla och läkande. Energin som finns i denna jättearena påverkar oss alla. Vi är så glada att  ha fått se en sådan här stor sammankomst. Vi stannar fram till 10 på kvällen. Utmattade, fullmatade av upplevelser och intryck, nu tror jag inte det får plats för mer intryck…. Nu är det bara att packa och se om vi får ihop våra väskor. Imorgon flyger vi hem……..

 

 

Dag 15 söndag den 7 oktober

 

Lite sovmorgon. Packa och åter packa…. vågen går mellan rummen. Det är 1 väska med max 23 kg som gäller. Inte helt lätt för en del. En sista frukost tillsammans, den tar vi på Perkins som bara ligger ett kvarter från hotellet. Chuck hänger på. Han kom sent kvällen innan. Han skall hämta sin buss. En härlig frukost och eftersom vi har två födelsedagsbarn med oss idag -Gunilla och Caroline så beställer vi in en härligt god paj som tårta efter frukosten och så sjunger vi förstås för dem. Innan vi ger oss iväg till flygplatsen gör vi ett par stopp…. det blev boots för några och annat för andra…

Flyget hem går fint men det är kort tid mellan flygen. Vi fick rusa i Minneapolis för att hinna med vårt plan. I Amsterdam skildes Göteborgsgänget från de övriga som skulle vidare mot Stockholm. En resa är till ända men en återträff är redan inbokad till nästa vår….. det skall bli kul att träffa alla igen.

 

Jag vill tacka det varmaste till alla resenärerna som gjort denna resan till en resa full med skratt och värme. Det har varit ett sant nöje att resa med er och jag hoppas ni har många fina minnen och upplevelser med er hem. Vi har mött många andliga ledare och besökt flera utav deras heligaste platser och jag vet att detta varit en väldigt unik resa. Det är mycket som skall landa och falla på plats och det kan ta sin tid. Önskar er allt gott och som indianerna säger på återseende. Gå i värme och ljus….

 

Till alla er som följt vår resa i resedagboken vill jag tacka. Jag hoppas ni fått en känsla av vår resa. Ni är varmt välkomna med i framtiden eller på en föreläsning som jag har två gånger om året på min gård. Kontakta mig för mer information…… Värme och ljus till er också…..

 

 

Blue Sky Woman

 

Katrin

Sorry, den här webbplatsen kör inte på Internet Explorer version 7 och nedåt. Vargod att uppgradera till en riktig säker och snabb webbläsare. Vet du inte vad en webbläsare är? läs då här: http://www.whatbrowser.org/intl/sv/