Resedagbok Hästresa 2010

HÄSTRESA I KLIPPIGA BERGEN 6-21 SEPTEMBER 2010

RESEDAGBOK

 

 

Måndag 6 sep

Det ställe där teknik och modernitet inte riktigt funkar är just flygplatsen och själva incheckningen. Under de 16 år jag nu flugit över regelbundet till Amerika så kan jag säga att det blir bara krångligare och mer förvirrande. Nu skall du checka in dig själv med hjälp av papperslappen man fått från resebyrån man bokat sin biljett med. På denna lapp står ett antal siffror som inte är lätt att upptäcka samt att det visade sig att man inte skulle skriva in alla siffror utan bara en del. Vilket det inte finns förklarat någonstans. Utav oss 7 som checkade in stämde inte 4 styckens papper. Utan hjälp behövdes och även hon hade problem och såg förvånad ut. Dessa apparater finns på en rad olika språk dock inte på svenska. Kanske det är mer kineser som reser från Sverige för kinesiska fanns. Som tur var så fanns det Engelska också. Tacka vet jag förr då man fick en riktig biljett i handen. Vi kom dock med alla även om det stundvis verkade osäkert.Det är en lång flygresa. Hela resan från det jag lämnade hemmet tills vi når hotellet i Great Falls tar 26 timmar. Vi flyger 3 sträckor. Göteborg- Amsterdam 1tim 15 min. Amsterdam-Minneapolis 8tim. och Minneapolis-Great Falls 3 tim. Nu hade vi hela 5 tim väntan i Minneapolis. Det blir skönt när vi är framme.

Tisdag 7 sep

När man öppnade de sömndruckna ögonen, tittar ut genom fönstret och ser prärien, då känns det gott. Vi är framme. Hotellfrukosten är ovanligt bra för att vara här i Amerika. Nu skall vi iväg och inhandla det som behövs för flera dagar uppe i bergen. Det kan nu ta ett par dagar innan jag kan uppdatera sidan. Internet funkar inte i uppe i bergen. Dock om någon i nödsituation behöver nå oss har Chuck mobil med sig och vad jag förstått kan den fungera. Så för er anhöriga kan ni nå oss på 001-406-788-2428 Kram så länge.

Efter en del shopping i Great Falls gav vi oss iväg norrut. Först blev det ett stopp på Trader Joe´s. En häftig sadle tack store där sålde de både gammalt och nytt. Vi var flera som fyndade träns, bett och mycket mera. Joe själv var en underbar gammal man som verkligen hade kunskap om dessa handgjorda bett och träns. En glad spelevink som vi förgyllde dagen för. Det var en upplevelse att besöka hans affär. När vi kom till Valier stannade vi på ett litet hak där vi åt lunch innan vi kom fram till ranchen. Väl framme var kl vid 15 tiden och det var bäst att förbereda ridturen direkt innan det blev för sent. Idag skulle vi prova ut hästar som vi skulle ha under långritten uppe i bergen. Chuck är bra på att känna av vilken häst var och en kan passa med bäst. Dagens ritt som är lite kortare bar oss upp till Chimeny Rocks. Det är kraftfull plats där sandstenen formats av regn och blåst i årtusenden. Idag står de säregna klipporna som naturliga skorstenar uppe på den höga kullen. Man kan förstå varför indianerna ansåg detta som en helig plats. Ridturen tillbaka gick brant nerför och hästarn sick sackar fram för att underlätta för sig i de brantaste partierna. Den enorma vyn där vi har klippiga bergen i väster, Canada och Sweetgrass hills i norr, den oändliga prärien i öster. Vi känner oss andmäktiga. Väl tillbaka på ranchen väntar en härlig brasa och en uppskattad måltid vid elden. Glada, trötta och mätta går vi och lägger oss. Nu har vi fått prova ut hästarna vi skall ha inför långritten imorgon.

Dagens händelse: En i gruppen tog på vår ridtur upp till Chimeny Rocks en grundlig och snabb avsittning för att utforska prariefaunan. Som tur var inga skador, blåmärken kanske bara ett förnärmelse att vara först på backen. Men hästar är hästar och det är inte alltid lätt att veta vad de tänker göra och hänga med på det.

Onsdag 8 sep

Upp tidigt. En härlig rejäl frukost med pannkakor och ungsomelett. gör att vi kommer stå oss länge på turen. Att ge sig ut på långritt kräver förberedelser. Våra saker körs upp med bil till campen som ligger vid Swiftdam. Vi 10 tiden kommer Chucks pappa Louis som skall följa med och som har en extra packhäst med sig, Han är en riktig Mountainman, född och uppvuxen på hästryggen och som kan bergen som sin egen handske. Det känns tryggt. Vi kom iväg strax efter elva. Att rida över prärien med toppar och dalar är inte som man kanske har förväntat sig, platt, nej det är i högsta grad rejäla backar men också stora platta områden. Utsikten är vidunderlig vid varje höjd man kommer upp på. Vi skrittar mest och njuter av hästarna, naturen och sällskapet. Vid ett ställe stannar vi och tar lunch. Goda mackor, frukt och lite godis. Ritten tog ca 6 och en halv timme. Sista biten gick vi till fots både för att skona hästarnas ömma fötter vid det tuffa underlaget och också att skona kroppen för nu kändes det i både rumpan och i knäna på oss alla (mer eller mindre). Hästarna var nog tacksamma. En underbar ritt slutar vi campen som är vid foten av klippiga bergen. Nu skall vi sätta upp tält och äta en härlig måltid.

Torsdag 9 sep

Natten har varit regnig och när vi tittade ut genom tältduken på morgonen ligger det ett grått tungt molntäcke kring bergen. Det skulle var 90% chans till regn så vi förbereder oss för en lite blötare ritt upp i bergen. Som tur är finns där ett litet hus med vedkamin och bord som vandrare, jägare och sådana som vi kan ta hjälp utav då vädret blir tufft.

Efter lunch ger vi oss iväg på vandring upp till Swiftdam. Här får man en enastående utsikt över dammen och en hissnande känsla när man står uppe på själva damuren och tittar ner. Fram på eftermiddagen bestämmer vi oss för att ge oss iväg med hästarna. När vi väl är färdiga blir det luckor i molntäcket och solen letar sig igenom. Vi ger oss in i the wilderness. Stigen vi följer är brant, lerig och stenig. Hästarna är som tur vad extremt säkra på hovarna, vi försöker undvika att störa hästen när de söker bästa vägen. Vi stannar för att dricka av rent källvatten från berget. Vi fyller våra flaskor med det godaste vattnet vi någonsin drukit. När vi tittar ut över Swiftdam som är en gammal sjö som man dämt upp ser vi en örn segla över sjön. Denna natur, friheten, skönheten i allt det vackra som omger oss berör oss alla. Det är svårt med ord att beskriva vad man ser och upplever. Utsikten är enastående och inte ens en kamera bild kan visa vad vi ser. Efter ett tag återkommer regnet och vi beslutar att hellre rida tillbaka än att rida hela rundan runt sjön som skulle göra att sista biten får vi rida i mörker. Tillbaka vid campen släpps hästarna fria och vi förbereder middagen. Chucks syster, bror och några andra släktingar kommer dit och det tar inte lång stund innan historierna är på gång. Värmen och skratten genomsyrar kvällen. Vi får höra berättelser om deras olika möten med björnar och bergslejon. Nu var man lite mindre kaxig när man skulle ut i mörkret och göra sitt toalettbesök. Tjejerna sover inomhus i natt för vårt tält läckte. Grabbarna som är modiga sov ute i sitt tält. Där var nog ingen björn som vågade gå nära det drogs stora timmerstockar. (skämt)

Fredag 10 sep

Idag skiner solen men vinden är stark. Idag skall vi lämna campen och bergen för att återvända till DeBoo´s ranch ute på prärien. Vi packar med lunchpaket med mackor och chips. Vi förbereder hästarna som vi nu blir allt snabbare och bättre på. Hästarna har lärt känna oss och allt går smidigt. Pat Chucks mamma stannar kvar på campen och vi säger adjö till denna underbara plats. Den första biten är tuff för hästarnas hovar då det är enormt stenigt. Emma får byta häst då hennes inte gärna vill gå på detta underlag. 1964 brast dammen och sköljde med allt som kom i dess väg och många människor omkom i ett stort område. Därför finns det ingen jord eller växter utan bara sten. Efter ett tag rider vi uppåt och hästarna går lättade och med större kliv. De känner att nu bär det av hemåt. Vi ger oss iväg i en härlig galopp upp för kullarna. Solen skiner och vinden blåser i ryggen. Tittar vi tillbaka ser vi att det regnar uppe i bergen men regnet når inte ut till prärien idag. Vi hittar färska björnspår. Olle hoppar av för att fotografera. Samtidigt hör några andra en björns rytande borta i buskagen. Men det hör inte Olle som har lite dålig hörsel. Han hoppar ovetande upp på hästen. Det gör att man vi förstår varför det är de gamla och lite skadade djuren som oftast blir deras byte. Detta spår var antagligen en Grizzlyhona med ungar. Längre bort hittar vi ytterligare ett spår som antagligen var en Svartbjörn. Spåren syns tydligt när det regnat och de verkar finnas gott om björn i området. Hemma hos Chucks finns där björnskit mitt i trädgården som visar att björn har varit där när de var borta. Efter en 5 timmar är vi tillbaka på ranchen. Nu skall det bli härligt att få duscha och göra oss i ordning efter flera dagars ridande.

Lördag 11 sep

Sovmorgon, en rejäl frukost, förberedelser av hästar och sedan boskapsdrivning. Nu är vi laddade. Man kan säga att denna dag förverkligade flera av gruppens drömmar. Att få driva boskap ute på prärien. I detta underbara landskap som har en lång historia och där buffeln en gång strövade fritt. Eller längre tillbaka i tiden då detta område var ett attraktivt tillhåll för dinosaurier. Här kan man hitta bitar från dinosaurier skelett. Vi hittade en ny tipiring som visar var indianerna en gång i tiden valde som tillfällig bosättning. Då de satt upp sin tipi´s lade de ganska stora stenar på hudarna för att förhindra att de blåste bort. När de sedan lämnade platsen lät de stenarna bara vara. De ligger där nu som minne från en svunnen tid då de levde i frihet och följde de stora buffelhjordarna. På vår ritt för att samla ihop boskapen hittade vi nya björnspår i leran efter regnet i förgår. Denna gång var det stora spår efter Grizzly. De finns här runt ranchen. När vi samlat ihop boskapen i ett hörn skilde Chuck skickligt ut de som inte var hans och de drev vi tillbaka till sina marker. Chucks egna djur drev vi till områden närmare ranchen. Underbart roligt. Alla njöt i fulla drag av äventyret. Väl hemma var middagen färdig. I kväll blir det puben Frogy´s inne i stan Valier (400) invånare. Psst.. tjejerna får alkoholfritt. Det är en åldersgräns på 21 år här i USA.

 

 

Söndag 12 sep

Nu lämnar vi denna underbara plats som vi alla kom att älska. Familjen DeBoo som tagit så väl hand om oss, det karga prärielandskap i skuggan av klippiga bergen med vyer som i klart väder kan nå upp till 50 mil. Nu skall vi under de närmaste dagarna ta oss över klippiga bergen till den västra sidan. Men först skall vi tillbringa en dag i Blackfeet reservatet där nya upplevelser väntar. Efter en ny enastående frukost (nu börjar det bli svårt att knäppa knappen i byxorna ) packar vi bussen. De stora väskorna skall upp på taket. Min nära vän Darrell Norman som driver Blackfeet tipi lodge and gallery tar glatt emot oss och vi handlar vackert hantverk i hans galleri. Vi bestämmer att vi skall komma tillbaka till kvällen för att äta middag. Buffel, hjort en härlig buffe kommer han att laga till oss. Vi besöker deras fina museum och heritage center. I helgen pågick också en Rodeo som vi inte gärna ville missa. Det var uttagningen till den stora finalen i Las Vegas. Vi fick se roping då de fångar kalvar och sadle bronx riding. De skall sitta ett antal sekunder på en bockande häst. Ju mer hästen försöker få av sin ryttare och denne sitter kvar desto bättre poäng. Det här var en uppvärmning till den stora Rodeon i Pendelton.
När vi sett nog gav vi oss iväg upp i bergen. Vägen runt Locking Glas är fantastiskt vacker, hissnande och samtidigt otäck men den tar oss in i East Glacer Park mot Two Medicine Lake. En väg som når in i bergsmassivet och som bjuder på det vackra och storslagna. På vägen ut har vi den enastående turen att få se en björn. En svartbjörns unge, kanske 3 år står mitt i vägen framför oss. Den står en stund så flera av oss hinner ta kort på den innan den försvinner in i skogen. Underbart. Vi som sett så många spår under våra ridturer men inte själva björnen.
Hos Darrells åt vi en underbart god måltid. Buffelkött är grovt, mört och smakfullt. Darrell berättade också en del om Blackfeets historia och om hur de har det idag. Vi åker till motellet i East Glacier.

 

Måndag 13 sep

 

Alex Gladstone bjöd med oss till en morgonceremoni. Det innebar att vi fick gå upp innan solen hunnit upp, alltså kl 6är vi redo vid bussen. Alex tar oss ut på prärien till en plats där stammens buffelhjord brukar gå och beta. Här går vi morgontrötta ut och sätter oss i riktning mot öster. Vi får sitta på en mjuk buffelpäls och i tystnad förbereder Alex rökelse och sin heliga pipa. Ett orange sken omhuldar horisonten i öster och vi ser fram emot solen som kommer att värma oss. Alex fläktar rökelsen över oss med två stora örnvingar för  att rena oss och föremålen som han använder. Han ber på Blackfeet och håller pipan i de fyra väderstrecken. Han tänder pipan ber sina böner och sedan ger han den till oss. Vi får chans att röka pipan och be våra egna böner. Man ber för sina nära och kära, sig själv och för vår moder jord. Han ber för oss att vi skall säkert komma hem efter vår resa och att allt är väl där hemma för er. Han avslutar ceremonin, stela och lite frusna ställer vi oss upp och vi känner oss alla tacksamma över för vad vi fått vara med om. Vi fick uppleva en liten bit av deras filosofi och tradition.Nu åker vi tillbaka mot hotellet och äter en god härlig frukost i en liten restaurang bredvid. Chuck möter upp oss och nu bär det av mot Idaho och Nez Perce indianerna. Det blir lite olika stopp utmed vägen. Vi övernattar i stugor uppe vid Lolo pass. www.lochsalodge.com

 

Dag 9 tis 14 sep

 

Vi åker iväg strax efter 7 för att få chansen att komma tidigt till de heta källorna. Man får vandra en stig ca 1 km inne i skogen innan man nå fram till källorna. Det är naturliga poolor utmed floden där väldigt varmt vatten väller uppfrån marken. Vi börjar med den största poolen som ligger längst bort. Här går de flesta av oss i. Vi ligger en långstund i det varma vattnet och njuter av den vackra urskogen. Vi är någras om prövar de andra poolerna. De är fantastiskt härliga. I en kommer det varma vattnet från botten och det gör att det blir nästan för varmt att ha rumpan och fötterna mot botten. Några av männen går i den riktigt kalla floden för att svalka sig. Sedan lägger vi oss i den sista som är svårast att ta sig till men jag tycker nog den är den bästa. Här kommer skållhett vatten i ett vattenfall ner i poolen. Här är botten kall och det översta vattnet varmt. Ett underbart sätt att starta dagen på. Vi fortsätter vår långa resa genom bergen där vägen hela tiden går parallellt med Clearwater floden som bara blir större och större ju längre vi närmare oss Colombia floden som flyter igenom Lewiston dit vi ska. Framme i hos Nez Perce besöker vi deras fina museum. De visade en film som berörde oss alla starkt. Vad dessa människor har fått vara med om av förtryck och näst intill utrotning. Vad som är viktigt att tänka på är att historien inte är över utan den pågår än idag och de kämpar fortfarande för sin överlevnad. Appaloosa Horse Registry är också något som kämpar för sin överlevnad. De är så stolta över sitt fina avelsprogram men i sämre ekonomiska tider har de det inte lätt. Vi fick träffa de hästar som inte var på sommar beten och det var ett varmt möte. Dessa fantastiskt vackra hästar med sitt underbara temperament gav spänning inför morgondagen då vi skall ut och rida. De hade en helt ljuvligt vacker hingst som stolt stod där ihop med ston och valacker. Nez Perce Appaloosan är något utöver det vanliga.

 

 

Dag 10 onsdag den 15 sep.

 

På Waffel´s and more åt vi frukost. Vi har verkligen kommit in i den Amerikanska andan med rejäl frukost. Idag åt några av stora Belgiska våfflor med frukt, grädde och glass. Det är inga småportioner. Vi, små svenskar orkar en halv portion sedan är vi proppmätta. Nu skall vi nog stå oss fram till lunch. Hos familjen Yearout väntar hästarna i transporterna. Rosa Yearout tar emot oss. Det är Jon hennes man och hans hästtränare Fransisco som skall rida med oss. Vi åker iväg för att ta oss till platsen där turen skall börja. Där står redan en del hästar sadlade och färdiga. Han berättar stolt om dem, vilka som är Nez Perce Appaloosaor alltså en blandning av Achal-tekeer och Appaloosa och vilka som är rena Appaloosor. De är ganska höga och de flesta har Appaloosans fina teckning. Temperaturen är runt 20 grader och det verkar bli en varm dag. Vi ger oss iväg på en fantastisk klättring. Hästarna skall ta oss från 500 fot till närmare 4700 fot. Det är en rejäl stigning. De är otroligt starka och sega. Vid de brantaste ställena får de stanna till och pusta en 20 sek då och då. Jon som tävlat många distanstävlingar sa att det är det som är så unikt med denna ras. De har en otroligt snabb återhämtning och de kan gå hur långt som helst. Vi var starkt imponerade av deras styrka, smidighet och mjukhet när de rör sig. Målet för vår ritt var Syl´s saloon i Winchester. Där mötte Rosa upp oss för att äta lunch tillsammans med oss. Vi band upp alla hästarna utanför saloonen i några få träd och det kändes nästan som i vilda western. Vägen hem gick lite snabbare. Med några underbara galopper och nedförsbacke gick det nog en timma snabbare.

Vi har haft en underbar ritt och Jon och Fransisco packar in hästarna i transporterna och kör hem.

 

Dag 11 torsdag 16 sep

 

Pendelton, here we come. Nu bär det av till Oregon. Vi skall på Pendelton Round Up. Yeeha….

De firar 100 års jubileum i år. Pendelton Round Up är Amerikas äldsta Rodeo Event och också en utav de största. Vi bor i Milton-Freewater som ligger 40 min körning från Pendelton. Det var det närmaste stället jag kunde hitta som det fanns lediga rum. Allt var uppbokat redan för 1½ år sedan. Det berättar en del om hur stort och populärt rodeon är. Idag var enda dagen jag kunde få tag på biljetter till alla. Vi kommer fram i god tid. Kl 1315 prick startar rodeon och det med pompa och ståt. Sedan är det ett späckat program av olika tävlings grenar. Först ut är det bronx riding. De skall sitta kvar minst 6 sekunder på en häst som bockar och gör allt för att bli av med sin ryttare. Indian relay races var uppskattad av de flesta. Ett lag av 3 indianer, där en ryttare vid starskottet ger sig av i full galopp ett varv runt arenan. Därefter skall han så snabbt som möjligt byta häst och ytterligare ett varv avverkas. Han gör ett byte till och den som kommer över mållinjen först har vunnit. Publiken skriker av uppskattning och stämningen är extremt hög. Höjdpunkten är väl tjurarna. Bull riding. De enorma tjurarna som avlats fram för sin smidighet och styrka gör det inte lätt för en cowboy att sitta kvar. Några blir stångade, några flyger av och några enormt duktiga lyckas sitta tiden ut. Detta är en sport med enormt mycket pengar och den är inte för några veklingar. Sista tävlingsgrenen är för indianerna. Denna gren har de inte haft med på flera år. Wild horse race. Ett lag på 3 skall få på en sadel på en vild häst och rida denna över en mållinje. De är 6 lag samtidigt och att se 6 vilda hästar samtidigt komma ut ur start boxarna för att övermannas av laget var en upplevelse. Hästarna stegrade, bockade, gick om kull och när de väl fått ryttaren på var det full fart utan styrning. Hela dagen var en upplevelse även om vi då och då tyckte synd om kalvarna. De flesta vill gå på rodeon även imorgon.

 

 

 

Fredag 17 sep

 

Westward Ho Parade är en av huvudattraktionerna idag. Det kommer att vara 1300 hästar med i praden och det är definitivt ett rekord. Den börjar 1 timma tidigare än vanligt. Det gäller att vara där i tid så kl 0730 gav vi oss iväg från hotellet. Det var en enda lång ringlande kö av bilar  till Pendelton. Vi kom fram i tid men gatorna var redan fulla av människor som tagit plats med sina stolar. Vi splittrar upp oss för att hitta bra platser så vi kan se alla fina ekipage. Paraden börjar med ett kanonskott som får alla att hoppa högt i luften. Paraden börjar med alla indianer. First Nations People. De var de som var här först. Deras land. De red och gick stolta förbi i sina traditionella kläder. Hästarna som är deras stolthet var vackert dekorerade i full indiansk mundering. Sedan löste den ena gruppen efter den andra av. Det var alla tänkbara hästraser, kärror, åsnor, boskap, kända personer m.m. Paraden varade i hela 2 timmar. Helt fantastiskt. Efter paraden var det fritt för de övriga att göra egna saker. Vi var några stycken som gick in på Rodeon igen. De andra valde att gå runt och titta på vad Pendelton mer hade att erbjuda. Indianerna har en egen marknad och en park där de håller sina danser precis utanför den stora rodeoarenan. Det fanns mycket matställen, många butiker utmed gatorna. För den som är intresserad av western är detta ett paradis. På kvällen gick vi på Happy Canyon som är en teaterföreställning som indianerna har. Det var en historisk berättelse med hästar, indianer, trappers, kavalleriet, nybyggare och allt som hör historien till. Stundvis sorglig och stundvis rolig. Trötta efter en lång dag tar Chuck oss tillbaka i bussen.

 

Lördag  18 sep

 

Sista dagen i Pendelton. Idag är det fritt för alla att göra vad de vill. De flesta valde att besöka de delar av Pendelton som man inte hunnit med tidigare. Nu är det dags att handla de saker man vill få med sig hem. Är man i ett cowboy mecka så är det här man skall handla. Här finns allt från exklusiva westernkläder, sadlar och saker till hästen, indianskt hantverk, smycken och väldigt mycket mera. Här finns ett stort utbud att välja mellan. Några av oss går på rodeon där det idag är finaldagen och det är helt slutsålt. 20 000 personer i publiken. Stämningen är enormt hög och det märks att det är en erfaren rodeopublik som vill se eliten, rodeo av högsta kvalité. Till och med tjurarna och hästarna är de bästa i usa. En stor svart tjur berättade speakern gjorde idag sin sista tävling. Han var 9 år och varit med i många år på de största rodeotävlingarna . Han var en av de svåraste tjurarna att sitta kvar på. Han skulle nu pensioneras och publiken hedrade honom under stort jubel när de släppte ut honom ur båset, han tog stora språng och svingade snabbt av sin ryttare. Dagen var fantastisk. Vi har förstått att vi fått ta del av en unik historisk händelse. Den äldsta rodeon i USA som i år firade 100 år. Den är 10e störst i världen. Vi ger oss iväg mot Spokane. Efter 1½ timmes körning tar vi in på motell i Kennswick. Nu har vi bara en dag kvar i USA.

 

Söndag 19 sep

 

Vi åker vidare mot Spokane och efter 2 timmar är vi framme. Det regnar friskt idag och vi känner oss lyckligt lottade som haft så underbart väder under vår resa. I Pendelton var det riktigt varmt mellan 25-30 grader. Vi åker till en affär som Chuck rekommenderade oss att besöka. En enormt stor affär med allt från jakt, fiske och fritid. Där fanns alla skogens vilda djur uppstoppade i en fin vacker monter. På kvällen efter vi installerat oss på hotellet som inte låg så långt från flygplatsen gick vi ut och tog en avskedsdrink. Chuck skulle lämna oss och åka med bussen hela vägen tillbaka till Blackfeet i Montana. Det blev ett känsloladdat farväl till honom.

 

Måndag den 20 sep

 

Nu har vi bara den sista dryga hemresan kvar. Denna gång lite kortare väntetider på flygplatserna. Nu flyger vi framåt i tiden och det brukar vara jobbigare för kroppen. Vi har varit 8-9 timmar bakåt i tiden under vår resa.

 

Att summera resan för mig som arrangör så upplever jag att den varit över deras förväntningar och allt har flutit på enormt bra. En underbar grupp att resa med. De har varit från 17 år upp till 72 år. Ett stort tack vill jag ge till dem och till alla de som vi mött under vår resa.

 

Jag har suttit ihop med Chuck och diskuterat en ny resa som kommer att vara lite annorlunda denna med mer ridning på hans ranch. Då kommer vi även att få lära oss lite mer om att driva boskap, plocka ut djur ur hjorden och lite annat.

 

 

Varmaste kramar

 

Katrin

Sorry, den här webbplatsen kör inte på Internet Explorer version 7 och nedåt. Vargod att uppgradera till en riktig säker och snabb webbläsare. Vet du inte vad en webbläsare är? läs då här: http://www.whatbrowser.org/intl/sv/