Resedagbok 2008

Hästresa i klippiga bergen. Vår resa börjar den 1a September 2008. Välkomna med på ett spännande äventyr.

Prophecy Path vårresa 24/4-13/5 2008

Torsdag den 24 april

Dagen D för en grupp svenska reseäventyrare. Nu är det Turtle Island som hägrar, som indianerna kallar kontinenten Nord Amerika. Vi skall upp på sköldpaddans rygg, vi kommer att resa från södra Usa till norra på den östra sidan om Klippiga bergen som indianerna kallar Moder Jords ryggrad. Vi kommer att passera flera kontinentel divides vilket betyder att här uppe delar sig vattnet som kommer från himmeln, det kommer att ta sig till Atlanten på ena sidan och Stilla havet på andra sidan. Men först skall vi över det stora havet i väster.
 Första dagen på vår resa är den jobbigaste. Nästan 24 timmars restid och 8 timmars tidskillnad bakåt. Vilket innebär att dagen blir väldigt lång. Flygningen började kl 1220 från Landvetter och vi är framme i Albuquerque New Mexico kl 2310 Lokal tid vilket skulle vara 0710 våran fredagmorgon i Sverige. Hängde ni med… det är ok, det gör knappt vi heller.

Vid mellanlandningen i Minneapolis tyckte Ewa att huvudet känns som mos, deg i magen och spagetti i benen. Så känns det efter två etapper. Nu är det bara 2,5 timmar kvar med flyg till Albuquerque.

Fredag 25 April
Sömnen har varit så där för de flesta. Svårt att somna och vakna tidigt. Tidskillnaden är uppenbar för kroppen. Idag väntar Gathering of Nation. Den största Pow Wow i sydväst. Det är en danstävling där indianer från alla nationer möts för sång och dans. Det är flera tusen dansare i sinafärgsprakande kläder som tävlar om att bli bäst i sin dans kategori. Många trumgrupper står för musiken och de tävlar också om att bli bästa trumgrupp. Det finns ett enormt hantverkstält och en stor utomhusscen där olika indianska grupper uppträdde.
Det här är en sådan enastående upplevelse att den är svår att beskriva, men här kommer några kommentarer från deltagare i gruppen:
Med ¨ståpäls¨, bultande hjärta och tårfylld blick stod jag där och mötte ¨mitt¨ dansande folk. Ewa
En sådan färgsprakande djup upplevelse önskar jag varje människa att uppleva. Föreningen i musik och dans suddar ut alla gränser. En själslig totalupplevelse. Ulrika
Första dagen på resan var en fantastisk, färgsprakande dag full med nya intryck. Dessa fantastiska utstyrslar och dräkter, danserna och trummorna som hela tiden dunkade. Mötena med alla vänliga människor. Dagen kan kanske beskrivas som en sorts ¨Roskilde festival¨ fast utan lera, tält och fylla men med massor av musik, danser och fantastiska människor i Albuquerque New Mexico. Christina
Äntligen tillbaka efter 4 års längtan och väntan trampar jag åter amerikansk mark och har förmånen att få ta del av indianska traditioner , seder och bruk. Att få uppleva Pow Wow bla. En gång till är en förmån och det är bara att vara tacksam och känna glädje och tacksamhet för att få ta del av allt detta. Det är trevligt att än en gång få träffa Curly Bear och överallt är människorna trevliga och gästvänliga. Vi har mycket att se framemot så där är många äventyr och upplevelser som väntar. Annicka Phil
Lördag 26 April
Curly Bear Wagner vår huvud chaufför har kommit hela vägen från Blackfeetreservatet och möter upp oss på motellet på morgonen. Honom har jag samarbetat med i alla år och det var en stor glädje att möta honom igen. Nu var det dags att packa våra stora väskor på taket och ge oss iväg västerut. Första stoppet blir på Pueblo Culture Center som drivs och ägs av New Mexicos 19 Pueblo stammar. Här finns ett fint museum och just idag har de flera uppträdanden av dansare som visar sina traditionella danser. Här mötte vi även en kär vän Andrew Thomas som arbetar på centret men som också är en fantastisk flöjtspelare. Han har gästat oss i Sverige flera gånger med sin underbara musik. Efter en härlig lunch i restaurangen beger vi oss vidare på vår färd. Utav misstag svänger vi av motorvägen vid Laguna indianernas reservat och vi passar på att tanka bussen. Här möter vi Lagunas Governor (Regerings chef) som hör att vi är utlänningar. Han bjuder in oss till Lagunas gamla kyrka med stor historisk anknytning. Här möter prästen upp oss och tar oss in på en guidad tur i kyrkan och berättar om dess historia och vackra målningar. Han var en underbar person som med glöd och passion delade med sig av platsens historia. Det är så spännande för vi vet aldrig vem vi kommer att möta på vår resa. Vi tar in på motell super 8 i Gallup och en härlig middag väntar på historiska hotellet och restaurangen El RanchoHär har många gamla skådespelare bott och ätit. Trötta och mätta avslutar vi dagen.

Söndag 27 April
Idag reser vi in i Navajoreservatet som är det största till ytan av alla reservat. Det sträcker sig in i fyra stater New Mexico, Arizona, Utah, och Colorado. Vi besöker Window Rock som är deras huvudby. Window Rock har fått sitt namn från hålet i klippan och är en helig plats för dem. På väg ut ur Window Rock stoppar vi till vid en lokal marknad där flera av oss gjorde riktiga fynd av både fina hantverk och annat. Nästa stopp är hos Hopi. Hopi reservatet ligger som en ö mitt i hjärtat i  Navajoreservatet. Här gör vi ett besök uppe på Walpi som är Amerikas näst äldsta fortfarande bebodda by och som ligger längst ut på ¨First Mesa¨. Här gick vi på en guidad tur där vi fick ta del av Hopis kultur, filosofi och traditioner. Milland Lomakema tar emot oss på hantverks koperativet. Han skall ta hand om de närmaste dagarna. Milland har ordnat 3 värdfamiljer där vi skall bo under dessa dagar. Det är en unik möjlighet. Vi delas upp i grupper om 3-4 personer och vi skall bo i byn Shonongpovi som ligger ute på spetsen på Second Mesa. Naturen och utsikten från klipp platåerna är helt fantastisk. Det är som att vara på världens topp och titta ut över ett stort hav fast av sand och sten. Att människor klarar av att leva här. Tyvärr kan jag inte delge er vad vi ser för här hos Hopi får man inte lov att fotografera.
Måndag 28 April
Ett folk, en kultur, en natur som är så fascinerande att ingen kan med ord beskriva vad vi ser och upplever…. Milland Lomakema är vår guide för dagen, han skall ta oss runt i Hopiland. Först åker vi västerut till Dawa park. Ett område där det finns stora mängder ¨rock paintings¨ ristningar och målningar på stora klippväggar. En del av målningarna är ca30 m upp på en kal vägg och hur de lyckades måla dem där är en gåta. En kraftfull plats. Resan går vidare till flera av de gamla byarna, Hotevilla, Old Oraibi och Shungnopavi bland annat. För oss svenskar att möta all denna storslagenhet som vi hittar i allt, i naturens karghet, enkelheten, fattigdomen, samhörigheten, traditionerna och andligheten. Vi blir mållösa. På kvällen är vi tillbaka hos våra värdfamiljer som frikostigt delar sina redan överfulla hem med oss. De tycker också det är spännande att få höra om den svenska kulturen och om våra traditioner. Trötta och utmattade efter en solig och mycket het dag med spännande möten somnar vi tidigt. Imorgon väntar nya utmaningar.
Hopi
Jag känner ett stort privilegium att ha besökt Hopi. Ett verkligt öppet och hjärtligt mottagande på en plats man vill bevara från exploatering (genomfotoförbud) Vår värdfamiljs son bjöd med oss att lyssna på en trumgrupp i byn där yngsta spelaren var nio år. Det var en fantastisk upplevelse att stå i det kolsvarta mörkret, i en by tillsammans med ett antal ungdomar och lyssna på sången och trummandet. Natten bjöd dessutom på en stjärklar himmel och jag har aldrig stått så nära stjärnorna. ULRIKA
Lasse och jag har tillsammans med Ingvor och Peo bott hos en underbarfamilj i två nätter. Mor i huset är mor för 3 generationer. Två av hennes söner är silversmeder och visade oss hur det går till. Vi har varit runt och sett många platser som är heliga hör Hopi folket. NETA
Tisdag 29 April.
Upp med packningen på taket av bussen nu bär det av norrut. En vandring i Canyon De Chelly står på programmet.
Innan vi vandrade iväg frågade vår guide om någon var hjödrädd och jag svarade ¨det beror på¨. Jag kan säga att det var värt att sätta sig över rädslan. Ok, det var högt, smalt brant… ja alla ingredienser som skulle fått mig att vända. Canyon De Chelly är något av det vackraste jag sett. En mäktig upplevelse att vara så nära alla elementen; vandra på berget och i sanden, vinden som svalkade oss, solen som värmde oss och vattnet vi vadade i ledde oss till en gammal magisk plats. ULRIKA
Vi är 6 st ur gruppen som idag har överträffat oss själva. Vi har gått, klättrat och någon gång hasat oss ner till botten på Canyon De Chelly, en tur på ca 5km med en höjdskillnad på över 200 m. det var först en ganska tuff klättring längs smala klippkanter, ibland lodrätt ner på små steg i berget. Som lön för mödan hade vi magnifik utsikt, när vi vågade titta ner. På botten gick vi i flodvattnet fram till en underbar liten plats där vi rastade och tittade på Anazasis gamla ruiner. Efter denna andliga och lekamliga spis vände vi tillbaka. Klättringen uppåt var enklare, om vi tänker på höjdrädslan, men betydligt tuffare för lungorna. BUT WE DID IT!!! Efter en välförtjänt middag letar vi nu efter någonstans att bo, väldigt nöjda med dagen. NETA & LASSE

 

Onsdag 30 April

Idag har vi tagit oss fram till Moab Utah från Balanding där vi övernattat på motell. Vi var framme redan vid lunch. Genom åren har vi bara rest igenom och övernattat men nu fick vi en chans att titta på byn. Moab är en stad för sportmänniskor. Rafting, bikeing, vandring etc. är stort här men det som drar mest är den fantastiska national parken. Vi besökte ¨Arches National Park¨ och naturen här är otrolig.

I Moab åkte vi iväg för att se Arches national park och det var en helt fantastisk plats. Bara inresan till parken gav gåshud på armarna när man såg de första majestätiska klippstatyerna. De stog som frusna vaktstoder över det enorma landskapet med över 150 miljoner år gamla klippformationer. Detta kändes som ¨Moder Jords¨ födelseplats och man kände sig verkligen ödmjuk och liten inför naturens storslagenhet. CHRISTINA

Torsdag 1 Maj

Idag har vi en lång resedag framför oss. Vi skall ta oss från Moab i Utah till Lander Wyoming. Jag har hört på väderrapporten att oväder med snö och regn finns framför oss och vi skall över några större bergspass. Det ser inte så lovande ut. Vi har blivit insnöade förut på denna vägen. Kontrasterna är stora från öknen och hettan i New Mexico och Arizona till flera decimeter snö och blåst i bergen i Colorado och Utah. Dagen är inte slut och vi vet inte om vi kommer att nå till vårt mål som är Lander i Wyoming och Windriver reservatet.

Jag hade aldrig trott att jag skulle få vara med om en sådan klimatföränring. Från att på förmiddagen i dalen se en djupblå himmel, gröna träd och fåglar sjunga. Till att högt uppe på toppen av ¨the mountains¨vara med om en färd i en snöstorm och blänndande vit natur med en prärievarg pulsande i snön. Just när jag skriver detta kör vi på en högplatå och allt ärvitt..
Hoppas vi kommer fram…..

Tack gode Göran för lånet av kameran! EWA

Vi kom fram efter 12 timmars åkande genom snöstorm, regn, sol på höga höjder från Utah genom Colorado till Lander Wyoming. Vår chaufför Curly Bear gjorde en fantastisk körning, han tog oss sakta och tryggt fram till Lander. Vi tog in på Frontier Lodge där jag förbokat rum sedan blev det en god middag som vi väntat länge på.
Fredag 1 Maj

Sovmorgon. Vi behövde vila ut efter den långa åkturen. Det är första gången på mina 13 år som vi möter så mycket snö vid den här tidpunkten. Tittar man på vädernyheterna så är det extremt väder över stora delar av Usa, tyfoner, torka, åskoväder och snöstormar. Är det klimatförändring tro????  Idag har det snöat ymnigt under hela förmiddagen. Vi tog oss till skolan hos Shoshoneindianerna och här hade vi turen att få en guidetur på både skolan och i reservatet av James Washaki som suttit i stamregeringen under många år. Denna skola har jag besökt många gånger och den berör mig lika djupt varje gång. Vilken skola…. Hit skulle jag vilja ta vår skolminister och andra högt uppsatta inom skolväsendet. Här råder ett sådant lugn och harmoni i klasserna att flera av oss är berörda till tårar. Överallt kan man läsa motiverande och stärkande budskap, inget klotter utan fullt av vackra målningar och annat hantverk i korridorerna. Allt tillverkat av barnen själva. Hos både barn och lärare finner man en stolthet för sin fina skola och man är fullt medveten att här vilar framtiden. Efter en lunch i matsalen åkte vi vidare till Sacajewea’s och Chief Washakie’s gravplatser. Två historiskt kända personer. I Lander gick vi in i Charlotte Alley’s fina hantverksbutik Indian territory. Hon gör otroligt fina beadworks. Dagen slutar med solsken och vi hoppas det fortsätter så….

Alla hälsar till er där hemma.

Lördag 2 Maj

Igår kväll fick jag samtal från James Trosper som är en god vän. Han är andlig ledare för Shoshoneindianerna. Han vill träffa oss och för de som vill får vi möjlighet att delta i en svetthyddeceremoni på eftermiddagen. Solen skiner idag men det är ganska kyligt på morgonen. Idag åker vi under förmiddagen till Riverton för att shoppa. Wal-Mart är en bra affär, där finns allt man kan tänka sig till bra pris. Vi skall vara hos James vid tvåtiden. Hemma hos James Trosper väntar Jake som tar emot oss ute hos hästarna. Där får vi en bra historielektion om hur hästarna kom till deras stam och hur deras tidigare hövding valde just den här dalen för sitt folk. Det är en mycket väl vald plats som förser stammen med gott om vatten och grönska. Reservatet delas med Arapaho indianerna som en gång var deras fiende. Vi får se en film om soldansen där James som är soldansledare deltar. Fram vid femtiden är vi redo att börja svetthyddan. Då har James gått igenom ceremonin så alla kan ta sitt beslut om de vill delta eller ej. Detta är en reningsceremoni där vi får gå in en hydda som symboliserar moder jords sköte. Här tar man in stenar som legat timmar i eld och som nu är glödande heta. Dessa läggs i en grop i mitten. Männen sitter åt söder och kvinnorna åt norr. Hyddan stängs igen och det blir bäck mörkt. Vatten häls på stenarna och mycket varm ånga fyller hyddan. Trummaren börjar sjunga högt och gällt, hela hyddan fylls av sång, ånga och böner. Vi ber för nära och kära, för jorden, naturen och allt man kan tänka på. Efter två sånger öppnas dörren upp och frisk kall luft strömmar in. Efter fyra omgångar är ceremonin över och vi är som pånyttfödda. Vi har fått chansen att lämna bekymmer, sorger och annat till de heliga stenarna och nu är det upp till oss själva att välja hur vi vill leva. James säger att utan dessa ceremonier hade de aldrig överlevt. Att få ta del av deras ceremonier är en stor ära och vi känner oss oerhört ödmjuka med en stor respekt för deras traditioner och seder. Jag önskar fler fick ta del av deras filosofi och förståelsen av att vi alla är beroende av vår moder jord och det hon förser oss med. Vi ber alla till samma skapare.

Söndag 4 Maj

Vi lämnar Lander för att sätta kursen vidare mot Cody Buffalo Bills hemstad. Det är en resa på lite drygt 3 timmar genom vackra bergspass och öppna vidder. Landskapet vi reser igenom har under hela resan varit storslaget och spektakulärt. Cody är känt för sitt museum som är ett av de bästa i Amerika. Här finns en stor avdelning om prärieindianerna som Curly Bear varit med att ta fram. Curly Bear sitter med i museets ¨advisory board¨ och han visar oss runt. Här finns fler olika avdelningar om bland annat Buffalo Bill och hans resande Western Show. Det var ett skådespel om hur vilda western besegrades och där bland annat Sitting Bull deltog i slutet av 1800-talet. Deras show var även över i Europa. På musset finns även en naturhistorisk vdelning och konst från vilda westerns epok. Här kan vi tillbringa många timmar. Vid kvällningen sätter hungern in och är man i Cody är det självklara stället att äta en middag på ¨Irmas restaurang¨ Hon var dotter till Buffalo Bill och i restaurangen som är väl bevarad andas Vilda Western även över maten. Flera av oss väljer buffelkött till middag. Vi blev inbjudna till att lyssna på en musikgrupp som spelade härlig countrymusik.Utmattningen känns fortfarande i kroppen efter gårdagens svetthydda och några av oss gör en tidig kväll.

Måndag 5 Maj

Cody är en väldigt mysig liten stad där det är värt att spendera några timmar innan vi åker vidare på vår resa. Några hann gå en stund på museet idag också. Kl 12 träffar vi Curly Bear och nu är det ett mindre museum som står på agendan. Vi reser i strålande sol ut på präriens enorma vidder över gränsen till Montana och in i Crowreservatet. I Edgar svänger vi av på en grusväg som leder oss rakt igenom Crowreservatet till Chief Plenty Coups Museum. På denna plats vilar lugn, ro och harmoni. Ett litet museum som är byggt jämte Crow indianernas sista hövdings bostad. Här kan vi gå runt i hans hus, trädgård och till och med dricka ur den heliga vattenkällan som många indianer går till för att bli helade och välsignade. Här är det skönt att bara vara. Curly Bear träffar som vanligt en massa vänner och bekanta, nu har vi nått till hans regioner, prärien. Vi fortsätter på  ¨vägen som aldrig tar slut¨ . Det känns så i alla fall, men till sist kommer vi fram till Hardin som ligger precis utanför Crowreservatet. I natt sover vi motell Super8 men innan äter vi en enorm måltid på ¨Purple Cow¨ som har så stora portioner att vi troligen kunde vara 4 svenska att dela en portion. Ikväll skall vi få se Curly Bears dokumentär film. Sedan skall han föreläsa för gruppen.

Tisdag 6 maj
Kl 9 kör vi iväg mot slagfältet ¨Little big horn¨ Det var här General Custer stupade med sitt kavalleri år 1876 när de mötte flera tusen Siouxer, Cheyenner och Arapahoindianer. Slaget vid Little Big Horn var slutet på en lång epok. Efter detta slaget som indianerna vann var friheten förlorad. Sitting Bull flydde upp till Canada men återlämnade sig efter ett par år. När vi ser alla gravstenar på de stupade kavalleristerna och monumentet för indianerna känner vi historien vaja i gräset. Det är en fridfull plats med milslånga vidder, en väl vald plats för ett läger. Att höra om indianernas sista kamp för sin frihet, sitt land, sina kvinnor och barn är det inte utan att man skäms för att vara vit. Det här är ju trots allt deras land. Allt ihop. Efter slagfältet blir det en rundtur på Crowindianernas nya (4år) fina sjukhus. Med stolthet visar de oss runt. Här har de lyckats med ett möte mellan modern teknik och gamla traditioner. De som vill kan få hjälp av medicinmannen. Då kommer han till sjukhuset där det finns ett speciellt rum där han kan vara. Sjukhuset är också till för Cheyenneindianerna vars reservat finns alldeles intill Crow reservatet.
Onsdag 7 maj
Idag har vi en ganska lång resdag. Vi skall ta oss från Hardin i södra Montana upp till Chuck Du Boo’s ranch i sydöstra delen av Blackfeetreservatet som ligger i norra Montana. Blackfeet gränsar till Klippiga bergen och Canada.  Det är ca 9 timmars bussresa om allt går väl. Ranchen ligger väldigt avlägsen ute på prärien i skuggan av klippiga bergen. En helt underbar plats med möjlighet till långa vandringar på historisk mark.
Nu kan det dröja lite mellan mina dagboksanteckningar för internet är inte så pålitligt här ute.

Alla resenärer är vid god hälsa och gott mod. De är fulla av intryck och upplevelser. De hälsar alla till er där hemma med en stor kram…..

När vi kommit in i Blackfeetreservatet är det dags att säga adjö till Curly Bear. Hans son hämtar upp honom vid en mötesplats precis vid reservatets gräns. Vi kommer att träffa honom igen för han skall ta oss till flygplatsen på måndag. Sista biten av den här resdagen blir ett äventyr. Det har regnat mycket under dagen och de sista 5 kilometrarna är på en prärieväg, upp och ner över kullarna. Prärien när den blir våt (i alla fall här) blir mycket lerig och hal som såpa. Att försöka ta en överlastad buss fram i denna lervälling gav en upplevelse de sent kommer att glömma. Vi slirade omkring på stigen och ca 800 m ifrån Chucks fastnade till sist bussen. Jag trodde aldrig vi skulle klara så långt. Alla ut och börja putta. Vi kom loss och då tyckte de flesta att det var säkrast att gå istället. Även det visade sig inte vara helt lätt, halt och oerhört kladdigt. Vi kom till sist fram till stället som jag själv tycker nog är resans höjdpunkt när det gäller naturupplevelse. Tipin stod redo och maten vara snart färdig. Med god aptit efter en lång resdag fick vi en härlig måltid hemma hos familjen De Boo’s
Torsdag 8 Maj
Vi var 6 stycken som valde att sova i tipin. Det var ljuvligt att somna in till eldens sken efter en kvällspromenad för att kolla bävrarna och titta på spår från björnbesöket de hade härrom veckan. Ingen hade frusit på natten men sömnen varit så där. Det brukar ta någon natt innan man vänjer sig vid ljuden av vinden, djuren och eldens sken. Idag är den en vandring upp till Chimeny rocks som står på agendan. Det är en härlig vandring på prärien upp till ganska hög höjd med vidunderlig utsikt. Till norr ser man ända till Canada, väster stora delar av klippiga bergens höga toppar, mot syd och öst är det öppen prärie. Själva Chimeny rocks är en massa märkliga stenformationer som ser ut som skorstenar. Här hittade Ulrika en otroligt fin pilspets som säkert är flera hundra år gammal.  Det vittnar om indianernas vistelse här. Vid kvällningen åkte vi ut på Chucks domäner för att titta på gamla tipiringar. Detta är lämningar efter att de haft tipis uppsatta och för länge sedan då tipin var gjorda av buffelskinn brukade man lägga stenar runt tipin för att hålla den på plats och runt eldstaden. Tipinringen hos Chuck syns väldigt tydligt och är mycket välbevarad.
Fredag 9 Maj
En stor frukost med pannkakor och ägg. Idag skall vi ut och rida i alla fall jag, Ulrika och Ewa. Övriga passade på att bara njuta av stillheten som vilar här och några gav sig ut på upptäcktsfärd ut på prärien. Chuck följde med oss tre som ville rida. Mer info kommer
Lördag 10 Maj
3e natten i tipi. Nu har vi börjat få in snitsen. Eftersom det är flera minusgrader under natten gäller det att ta på sig rejält för natten. Denna natt hade alla tagit extrafiltar och vi har sovit riktigt gott. Elden har gett oss värme och hjälper nog till att hålla vilda djur borta. Boskapsdrivning och kalvmärkning, detta är en dag som jag sett framemot. Idag har det kommit ännu fler cowboys för att hjälpa till med kalvmärkningen. Det är bara jag som rider med ur vår grupp, de andra passar på att packa väskor och göra sig klara till avfärd från De Boo’s ranch. Vi planerar att åka efter lunchen. För mig som rider var det en fantastisk härlig och spännande tur. Vi är uppdelade i grupper om 3 för att söka igenom olika områden för att få in all boskap. När alla boskapen är samlade är det dags att styra dem mot gården. Enligt mina resenärer var det en härlig syn då vi sakta över prärien med dammet rykande och djurens råmande närmar oss. Det var tydligen en riktigt lyckad och smidig fösning. När väl alla djuren är inne i inhägnaden är det dags för avskiljning. Korna på ena sidan och kalvarna som skall märkas på andra. Råmandet från alla kalvar och kor som ropar efter varandra är högt och intensivt. Nu är brännjärnen heta i elden. Märkningen, vaccinering och öronmärkning kan börja. Lukten är intensiv efter bränd hud från kalvarna. Kampen kan bli stor mellan cowboys och kalven som verkar kämpa för sitt liv. Gruppen står och tittar på med både spänning och förfäran. Själv så hjälper jag till med lassot och fångar in någon kalv som sedan de stora grabbarna tar hand om. Vid ett-tiden är det dags för en välförtjänt lunch. Vi imponeras av Carrys enorma kokkonst. Att med enkelhet ladda upp en stor middag för ett 40-tal personer som vi äter utomhus kring elden. Nu är det dags att ta farväl eller som de säger på återseende. Jag älskar det här stället och den här naturen och det känns som jag inte är ensam om det. Flera var berörda av det här stället. Vi styr bussen mot Klippiga bergen mot East Glacier. Nu såg vi alla fram emot ett rent motellrum och en varm dusch. Middag på Mexicanska restaurangen Seranos. Mätta och belåtna somnar vi in efter en spännande och annorlunda dag.

Söndag 11 maj

Resans sista dag skall vi tillbringa i klippiga bergen. Det går inte att vara så nära den mäktiga bergskedjan utan att känna på dess närhet. Eftersom det är ovanligt mycket snö är de flesta vägar stängda in i National parken East Glacier men jag känner till en del områden så vi skall nog få vår beskärda del ändå. Alex Gladstone följer med oss idag. Han har mycket kunskap om sitt folk, naturen och han delar med sig friskostigt av den till oss. Vi börjar med att resa in mot Two Medicin Lake. Vi får vända där vägen är avspärrad men en bit bort tar vi oss ner till vattnet för att göra en välsignelse ceremoni. Alex ger oss alla var sitt paket tobak och instruerar hur vi skall göra med tobaken. Nere vid sjön ber han på Blackfeet för oss alla och sedan får vi be själva som vi vill. Tobaken kastas sedan ut så att moder jord får ta hand om våra böner. För att vi skall kunna få en större utsikt av bergen åker vi till St Marys Lodge. Det är här National parken börjar och den kända vägen Going to the Sun road startar. När vi kommer till St Marys Lodge visar det sig att Alex kusin Jack Gladstone som är en känd musiker uppträder. Det är Mors dag här i Amerika idag och detta firades med en konsert och en frukt och ost tallrik. Det var uppskattat. Han har underbara sånger och vi kunde sitta i brasans värme lyssna på härlig musik med utsikt över bergens storslagenhet. Ett oväder passerar snabbt med snö och regn. Här skiftar det snabbt. När vi lyssnat färdigt och handlat lite i presentaffären var det dags att åka upp så långt det går i bergen. På denna färd får vi se en stor flock Elk’s, en mycket stor hjort som inte finns i Sverige. Två coyote’s sprang förbi. En grupp muledeer’s stod alldeles vid vägen och lät sig villigt fotograferas . Där vägen var avspärrad parkerade vi bilen och de flest följde med på en slingrande vandring utmed vägen fram mot ett av Usa’s mest fotograferade ställen. En bild upp mot bergen med upper St Marys sjön och Goes Island . Detta är en fantastisk vy som etsar sig fast på våra näthinnor då en vithövdad örn cirklar runt ovanför oss. Det är en god och stor välsignelse för oss och våra böner och önskningar kommer att bli besvarade. Under den närmsta timmen får vi vid tre tillfällen mot ta den vithövdade örnens välsignelse. Det kändes stort. Vi körde tillbaka mot East Glacier där vi har vårt motell längs snirklande vägar längs randen mellan prärien och bergen. Ett mycket bra avslut på vår resa. Nu är det packning som gäller och alla känner sig pirriga av att få avsluta en underbar resa och att få återse nära och kära där hemma. Jag kan lova att det är inte samma personer som åket som kommer hem. Detta har varit starten på en långt längre resa som skall göras men resten kommer att ske hemma.
De är alla glad av att få komma hem för nu är de fullmatade med upplevelser och insikter.
Efter en riktigt lång flygresa är vi alla på hemmaplan fyllda av spännande möten och upplevelser som är ut över det vanliga. Som vi garanterar så är det en händelserik resa och ingen kommer hem oberörd.

Jag vill tacka alla resenärer som varit med på resan och önskar er en fortsatt god resa och ni vet att ni har allas välsignelse från dem där över.

 
Här kommer lite feedback från resenärerna om:
Curly Bear-huvudguide och chaufför: Lugn, trevlig, kändes trygg, dukig chaufför, tålmodig, en stor tillgång. En fantastisk person, som jag hoppas få träffa igen och lära känna ännu mer. En lugn, trygg, god och med en andlighet som bara indianer har.
Katrin – arrangör och guide: Alltid omtänksam, tålmodig, lyssnande, god organisatör, lyhörd för både personer och gruppen, kunnig och ödmjuk.
Resan i stort: Ett helt fantastiskt äventyr för mig som aldrig varit i USA. Hur mycket upplevelser som helst. Har gett mig massor av minnen, utmaningar, nya vänner och insikter om mig själv. Träffat massor av trevliga människor. Lärorikt. Så mycket information om hur indianerna har det. Starka möten med olika indianstammar.

Katrin

 

Sorry, den här webbplatsen kör inte på Internet Explorer version 7 och nedåt. Vargod att uppgradera till en riktig säker och snabb webbläsare. Vet du inte vad en webbläsare är? läs då här: http://www.whatbrowser.org/intl/sv/